Treben i ett modernt samhälle

Vi står inte stilla… eller gör vi det? Vårt samhälle förändras kontinuerligt . Det innebär att varje organisation privat eller offentlig måste återskapa sig själv. Det är inte lätt! Vi har vant oss att stå stadigt på två ben. Inte minst socialdemokratin upplevde sin bästa tid genom att erkänna och utveckla det privata och det offentliga. Ett två bens kropp. Gemensamma resurser i form av skatter har använts för att organisera stora delar av samhället. I åratal har de två samverkat för att skapa och fördela ett överskott för sina medborgare. De hundratusentals människor som dagligen överlämnar miljoner frivilliga obetalda timmar har inte räknats in i våra ekonomiska framgångar. Samtidigt har successiva regeringar inte lyckats knäcka arbetslösheten och utanförskapet. Vi måste återigen ta in den frivilliga sektorn som ett tredje ben i all samhällsplanering. Målet måste vara att tillsammans skapa bättre förutsättningar som möter människors kreativa styrka som ett sätt att möta dagens problem. Det är fullständigt oacceptabelt att vi kan tillåta att en hel generation unga människor ska lämnas utanför. Detta samtidigt som äldre människor tvingas söka sjukvård för att de känner sig ensamma. Det är obegripligt att starka och företagsamma människor inte anses behövas till annat än en arbetskraftsreserv. Jag vill verka för att vi tar täten i skapande av ett samhälle som tar hänsyn till alla tre ben i vårt samhälle. Vi ska börja på lokal nivå. Tar puls och ger plats till de kreativa aktörerna och med utgångspunkt i en trebenig ekonomi skapa flera arbetstillfällen och öka delaktigheten. Jag vet att det är möjligt!

A Three legged modern society.

We do not stand still… or do we? Our society is in constant change. This means that every single private or public organisation must renew itself. This is not easy! We have accustomed ourselves to stand on only two legs. Even socialdemocracy experienced it’s best years by helping develop the private and public sectors. A body on two legs. Our common resources in the shape of taxes have been used to organise large areas of our society. For years the two have worked together and created and divided the surplus to our citizens. But the hundreds of thousands that daily present us with millions of unpaid hours have not been counted in our economic successes. At the same time successive governments have failed to meet the problems of unemployment and exclusion. We need to once again take the voluntary sector into account as the third leg of our economy.and social planning. We must aim at creating, together better conditions that can meet people’s creative strength as a means of solving some of the social problems of our times. It is unacceptable that we can allow a whole generation of young people to be left out. This at the same time as elderly people are forced to seek health care because of loneliness. It is impossible to understand that strong and enterprising people should need to be seen as a workforce reserve. I want to give my contribution so that we take the lead in creating a society that takes all three legs into account. We need to start in the very local level. Take the pulse and give room to the creative actors and focused on the three legged economy resulting in more employment and increasing participation. I know it is possible!