Sverige behöver regioner!

Sverige behöver regioner. Hos oss i Sundsvallsregionen och i Västernorrland har processen kantats av svårigheter och oenighet om hur vi ser på vår framtid. För att bli framgångsrika behövs det nya tag och en större kompromissvilja. Dessa nya tag gäller både från den lokala som från den regionala politiken.

Ansvarskommitén signalerade att varje kommun och landsting skulle pröva nyttoaspekten och komma med förslag på de regionsindelningar som verkade bäst och där funktionalitet var det viktigaste. Min uppfattning är att det är rätt av staten att samla in dessa synpunkter men att det blir statens ansvar att föreslå och bestämma hur regionidelningarna ska se ut. Sett ifrån Sundsvallsregionens perpektiv har vi i regionen hamnat fullständigt snett. Framförallt är den blotta tanken att skilja åt Sundsvall och Timrå både orimlig och oigenomtänkt. Sundsvall, Timrå och Härnösand är och förblir en naturlig bostads- och arbetsmarknads region.
Samma gäller om vi ser på Västernorrland som en region. Kommunerna i norra delen av länet har ett drag norrut som känns både rätt och logisk.

Det är inte konstruktivt att försöka hitta syndabockar till varför det blivit så, utan istället hitta former för att steg tas, utan att prestige sätter gränser för de nödvändiga lösningarna.

Sundsvall bestämde sig i första hand att tillsammans med övriga kommuner i Västernorrland samt Jämtland och delar av Gävleborg arbeta för en egen region. Anledning till det är en uppfattning om att ett stornorrland inte erbjuder det bästa altenativet med utgångspunkt och stöd i avståndet, historia och kultur. Västernorrland, har jag kunnat konstatera, gång efter annan, är inte en sammasvetsade region som drar åt samma håll. Därför är det inte konstigt att det finns olika uppfattningar om utformandet av regioner. Har då de valda politikerna varit framgångsrika att finna en dialog som har fört saken framåt? Svaret måste vara nej, trots att samma parti, socialdemokraterna har makt i 6 av de 7 kommunerna och att i Landstinget är också socialdemokraterna störst. Min utgångspunkt är att jag inte har träffat någon kommun eller landstingspolitiker som inte varit i färd att arbeta hårt för det som de anser är den egna kommunens och landstingets bästa. Mina kollegor förtjänar en stor eloge där. Men att se lösningar i ett annat mer övergripande perspektiv är enligt min mening överkurs för de flesta av oss.

Vi skulle behövt haft mer hjälp av t.ex. den västernorrländska riksdagsbänken och detta över partigränser. Det har vi inte haft ens inom samma parti. Kanske kan vi dra slutsatsen av att uppgiften är för stor för de enskilda instanserna. Det är nödvändigt att vi sätter oss ner och funderar över de lösningarna vi känner oss bekväma med.Min personliga uppfattning är att utan regioner kommer vi även i fortsättning att lida av ett demokratiskt underskott samtidigt som nya regioner kan föra oss bort från otidsenliga bevarande av ”gränser” och begränsade intressen som inte gynnar medborgarna och som förhindrar nya moderna lösningar för både sjukvården och de kommunala tjänsterna.
Med det sagt kan jag bara tillägga att trots att jag förordar och tror på två regioner för Norrland så bör vi också vara öppna till att diskutera andra lösningar.

João Pinheiro (S)
Ledamot i Sundsvalls kommunstyrelse